Sao Paolo
Att resa med sina vuxna barn som är vegetarianer i Brasilien innebär en del vardagliga komplikationer eller en jakt på något som nästan inte finns. Men det har lyckas skapligt i alla fall. Ett byte blev pizza med ost och tomatsås. MYCKET ost var det. Andra gånger har bytena blivit rena högviltet, minsann.
Villa Magdalena som skulle vara ett bohemområde skulle jag snarare kalla för en trevlig charmig stadsdel med en lång flera hundra meters gata med graffitimålningar. Också annat charmigt fanns där.
Paolister är ett trevligt och hjälpsamt folk, och de råa rånarna har vi inte sett något av. Därmed vill jag inte påstå att de inte finns. En liten ängel i form av en 18-22årig tjej påstod att vi skulle kanske inte gå där vi gick härom kvällen. Hon följde oss till ett shoppingcenter med mat efter att hon hade frågat om vi behövde hjälp utan att vi frågade henne. Så är det här, så inte underligt att det är svårt att förstå att det är en 17 miljoners stad som jag är i.
Min dumma artroshöft sköter sig skapligt men jag har bestämt mig för att den inte ska få förstöra min drömsemester. Det innebar ikväll att jag envisades att gå en längre sträcka för att känna på stan inifrån, se hur folk lever i vardagen och bland annat handlade vi i en mataffär. Nu har jag ont men vad gör det när jag fick med mig den upplevelsen av vanligt vardagsliv.
Höjdpunkten i att resa är att handla i vanliga mataffärer och åka buss eller annat kollektivt, tycker jag.
Imorgon ska vi åka vidare till Rio de Janeiro med buss 40 mil och sex timmar. Vi ska bo på nåt sorts B o B ovanpå en jazzclub med en underbar utsikt. Spännande!
Jag återkommer när jag kommer åt internet nästa gång.
Hej Agneta!
Urkul att läsa hur ni har det. Allting verkar ju vara toppen. När du skriver om bussresan som ni ska ut på suger reslusten. Hur är det med din höft idag? Hoppas att du snabbt blir av med det onda, för åka buss med en ond höft verkar inget kul. Sköt om dig! Kram Eva
Låter som om ni smakar av Rio riktigt grundligt. Ett tips för vegetarianer. Min son brukade säga att hans religion förbjöd honom att äta något som hade hjärta och rött blod. Det blev aldrig några problem, afrikanerna tog det mycket allvarligt och gjorde allt för att han inte skulle skända sin "religion" Lycka till med bussresan. 6 timmar måntro eller blir det 8? Skall bli spännande att läsa i nästa bloggande
Hej !
Låter som en härlig blandning med 17 milj. invånare och ett intressant möte med tjejen i mataffären. Måste vara läckert med alla intryck. Kanske skönt med en lång bussresa för att samla intrycken och vila höften. Hoppas du kan testa jazzcluben !
Carina
